fredag 10 juni 2022

 Här sitter jag i telefon med min väninna Doris .



Doris är ca 15 år yngre än mej, men vi har mycket att prata om eftersom vi båda har problem med synen och vi är båda uppväxta på Bergö .

Då jag föddes var jag femte i ordningen, i familjen fanns två pojkar och två flickor från tidigare.

Min far har jag aldrig sett för han drunknade under en storm på havet hösten 1921, och jag föddes på våren 1922.

Min far och hans kompanjon hade nyligen tagit lån och köpt båten.

Där stod nu min mamma med fem barn och ett lån på en båt som låg på havsbotten.

På den tiden fanns inga försäkringar, inga bidrag, ingen social hjälp över huvud taget.

Mamma blev tvungen att auktionera ut all hennes egendom.



Ett barnlöst par som var goda vänner till familjen hjälpte mamma och tog ett av barnen till sitt eget, samma par var också mina gudföräldrar.

MEN efter all bedrövelse mamma hade gått  igenom kom solen fram igen, genom min nya pappa Olof.

Efter tre år gifte de sej och jag bär mammas vigsel ring idag som ett minne från den dagen.

Han kom till en familj som hade färdigt fem barn, beundransvärt ! Det måste vara äkta kärlek.😍😍

Min pappa Olof var i statens tjänst och därmed hade vi månatlig lön och framtiden tryggad.

Somrarna tillbringade vi alltid på Rönnskär där Pappa jobbade. Underbara somrar , där jobbade sju lotsar med familjer. Vi barn hade roliga somrar springande på berghällorna lekande och badande.

Examensdagarna minns jag bäst då pappa kom och hämtade oss ,då skulle kon i båten och fem hönor , ibland också en Gris. Dessutom alla sängkläder och kläder i övrigt. Allt i en 24 fots öppen wickströms motorbåt, resan ut till Rönnskär tog 2,5 timme över öppet vatten , ibland i stora vågor, stackars ko...😮 

Där stannade vi tills skolan började på nytt. Vi var bara hemma för proviantering och höbergningen åt korna och fåren.

På vintrarna sprang vi över åkrarna till skolan och hem på lunch då mamma hade kokat och sedan tillbaka till skolan i snabba ryck.

Under dessa första 10 år i mitt liv fick jag även två bröder till som vi flickor tog hand om och klädde på dem framför öppna spisen ,då mamma gick till föuse på morgnarna. Dåförtiden hade pojkarna livstycken med knappar där bak och strumpeband som höll upp strumporna.

Jag har inget minne av att vi syskon skulle ha bråkat utan vi hjälptes alla åt med hushålls sysslorna.

Jag minns att jag hade som vana att fråga om vi skulle ha smör på bordet. Smör lades oftast på bordet när det var bland annat fadders mat, inte på grund av att vi inte hade smör, men man skulle inte frossa i sådant dagligen.

Faddersmat var klippta saltströmmingar och potatis med mjölksås.

 Potatisen kokas tillsammans med klippta saltströmmingar ca 20 min och vitsåsen serveras till, där hörni fick ni ett recept till helgens frosseri 😁😉

Detta är vad jag i stora drag minns bäst från mina första tio år.

Ha en trevlig fortsättning på försommaren

Hälsningar från

100-åringen på Bergö 😘



9 kommentarer:

  1. Så spännande att läsa mommo!! 😍

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer du ihåg den gången du var på vedabackan och högg ved, då jag kokade faddersmaten åt dej och du sa det var det godaste du någonsin ätit.❤️ /mommo

      Radera
  2. Ann-Sofie Sillanpää12 juni 2022 kl. 21:32

    Så ni var på Rönnskär ända tills skolan började? Och djuren med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ända tills skolan började, då måste vi flytta hem.

      Radera
  3. Min far, född 1913, han ville ha saltströmming kokt tillsammans med potatisen. Det åt han ofta som barn och pga det fick vi också bekanta oss med denna rätt, jag tyckte nog det var lite väl saltig. Hälsning från Pekka i Kassjö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror på hur många saltströmmingar du lägger i grytan 😉

      Radera
  4. Alltid lika fascinerande att bekanta sig med livsöden från tidigare generationers slit och vedermödor men som också innehöll så mycket kärlek och livsglädje. De flesta jag känner minns med glädje sin barn- och ungdom trots den materiella knapphet som rådde. Men alla satt i samma båt. Gemenskapen och hjälpsamheten var då också också stark.Tack Greta för din blogg! Hoppas du orkar fortsätta med förstås fint stöd av duktiga Katarina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar 🙏🏼

      Radera
  5. Så spännande att få läsa din berättelse. Hoppas på att få läsa mera berättelser från din barn- och ungdom.

    SvaraRadera

Vi är tacksamma för alla kommentarer