Halloj 😁

Idag skiner solen, igen en jättefin höstdag !

Så här mötte sekreteraren mej idag, rehabiliterings skötaren var här och pratade med mej.

Vi funderade lite på vad vi kan hitta på tillsammans i fortsättningen med henne, hon hette Angelika.

Nu har jag min dotter Eivor med sin man här i Bergö och igår hade vi kaffekalas 😍

Tillbaka till förr i tiden. 

Jag tog körkort i 40-års åldern.  Vi var en grupp på 7-8 personer som åkte på teori till Pörtom och vi tog sedan  körlektionerna i Vasa. Det var första gruppen från Bergö, förr hade man inte behövt körkort här för här fanns inga bilar. Men i och med färjförbindelsen kom också bilarna. Efter att jag fått körkortet köpte vi förstås en liten Hillman. Det här var en härlig frihetskänsla att få körkort och bil 😀

Vi hann bo närmare 8 år i nya huset. Då det var dags för Eivor att gå vidare i skolan fanns inget gymnasium i Petalax (det kom två år senare) och tanken på att skicka henne ensam till stan i skola kändest inte bra och hon ville absolut gå i skola.

Då tog vi beslutet att flytta hela familjen till Vasa. Det hann bli fyra olika boenden i Vasa med varierande bekvämligheter.  

Monika hade hunnit gå två år i Bergö lågstadieskola och hade sina kompisar där, det blev därför svårt för henne . Men jag lovade henne att vi flyttar tillbaka efter jul om det inte har blivit bättre. Men småningom ordnade allting upp sej och vi trivdes allihop jätte bra. Erik fick förflyttning från Norrskär till Vasa lots station så vi var hela familjen nära. Erik tog också sitt körkort den vintern, så nu var vi två chaufförer i familjen. Själv började jag först dela ut Kuriren, men det var ju helgarbete och då skulle vi ju ut till Bergö. Istället började jag på tryckeriet med adressering, man fick jobba 10 timmar i streck och lönen fick man gå efter direkt.Sedan började jag dela ut mat i samskolan ,det var färdig mat från ÖK. Jag jobbade även som föreståndare för maten i flick lyceet i tre och ett halvt år.

Året efter att Monika blev student 1974 flyttade vi hem till Bergö tillbaka. Mamma blev glad då vi kom hem igen. Monika for till Bornholm i någon form av formgivnings skola och Eivor till Åbo för att studera.

Efter en tid kom det lappar i postlådorna hemma på Bergö om en kommande textilfabrik Trixan som behövde folk. Jag började där som tillskärare och jobbade i 8 år med 13 sömmerskor vid symaskinerna.

Det får vara allt för idag, vi fortsätter när mina ögon kommer hem från Thailand till lilla jul.

Hösthälsningar från Greta på Fyren.

 Idag är det en solig höstdag

Vi bestämde oss med sekreteraren att vi går ut och vandrar i det vackra höstvädret samtidigt som vi går tillbaka till tider som varit.

 

Året efter att vi gift oss blev pappa sjuk , pappa Olof var då 52 år, han hade en tumör på hjärnan.

Det var menföre och man blev tvungen att dra pappa i en eka ända till Molpe och sedan vidare till Vasa och därifrån med tåg till Helsingfors för operation.

Jag var med pappa i Helsingfors flera veckor, han blev opererad men klarade inte operationen,

utan kom död hem. Det var en tung tid, jag var ensam med honom i en främmande stad och sedan hans död och all sorg efteråt.

Men, vi fortsätter från vinden hos mamma, vinden som smånigom blev för liten när familjen utökades med Monika.

I början av graviditeten då jag väntade Monika  blev jag sjuk och föll ihop, det var tidig vår och menföre så jag var tvungen att vänta flera veckor för att slippa till doktorn.

Det visade sej vara vatten i lungsäcken och tuberkulöst så jag hamnade till sanatoriet i Jakobstad och var där ca 2 månader. Under tiden tog mamma hand om Eivor.

Strax före Monikas två-årsdag hamnade jag till sanatoriet igen för flera månader, under tiden tog mamma hand om Eivor som började i skolan och min fantastiska väninna Göta tog hand om Monika tills Erik kom hem till julen, då sjöfarten stannade för vintern.

Efter två år igen till hösten blev jag sjuk tredje gången och hamnade till Helsingfors på en stor operation där man tog bort en bit av vänstra lungan. Efter den operationen blev jag frisk och har knappt varit förkyld sedan dess.

Under denna tid började vi även bygga vårt hus i Perisgrund, in fick vi flytta februari 1958.

Det får vara allt för idag, nu ska vi fortsätta njuta av det vackra vädret.

Kanske vi hörs igen 😉