Greta 100

 Idag är det en solig höstdag

Vi bestämde oss med sekreteraren att vi går ut och vandrar i det vackra höstvädret samtidigt som vi går tillbaka till tider som varit.

 

Året efter att vi gift oss blev pappa sjuk , pappa Olof var då 52 år, han hade en tumör på hjärnan.

Det var menföre och man blev tvungen att dra pappa i en eka ända till Molpe och sedan vidare till Vasa och därifrån med tåg till Helsingfors för operation.

Jag var med pappa i Helsingfors flera veckor, han blev opererad men klarade inte operationen,

utan kom död hem. Det var en tung tid, jag var ensam med honom i en främmande stad och sedan hans död och all sorg efteråt.

Men, vi fortsätter från vinden hos mamma, vinden som smånigom blev för liten när familjen utökades med Monika.

I början av graviditeten då jag väntade Monika  blev jag sjuk och föll ihop, det var tidig vår och menföre så jag var tvungen att vänta flera veckor för att slippa till doktorn.

Det visade sej vara vatten i lungsäcken och tuberkulöst så jag hamnade till sanatoriet i Jakobstad och var där ca 2 månader. Under tiden tog mamma hand om Eivor.

Strax före Monikas två-årsdag hamnade jag till sanatoriet igen för flera månader, under tiden tog mamma hand om Eivor som började i skolan och min fantastiska väninna Göta tog hand om Monika tills Erik kom hem till julen, då sjöfarten stannade för vintern.

Efter två år igen till hösten blev jag sjuk tredje gången och hamnade till Helsingfors på en stor operation där man tog bort en bit av vänstra lungan. Efter den operationen blev jag frisk och har knappt varit förkyld sedan dess.

Under denna tid började vi även bygga vårt hus i Perisgrund, in fick vi flytta februari 1958.

Det får vara allt för idag, nu ska vi fortsätta njuta av det vackra vädret.

Kanske vi hörs igen 😉