22.09.23

Hej!

Här kommer bilder på de två sista dagtäckena jag sydde.

 Ett åt vardera pojkarna Oskar och Mats. Det femte dagtäcket är nedpackat så det har vi ingen bild på.

 

Efter dessa arbeten blev det allt sämre och sämre med mitt handarbetande, eftersom mina ögon blev sämre. 

Småningom smög sej ålderdomen på och nu sitter jag här och gör ingenting.

Sekreterarens kommentar: 

Greta säger sej inte göra någonting, men igår då jag träffade henne var hon nyfriserad, hon hade själv tagit till saxen och klippt sitt hår, då det var så långt i nacken, det är väl självklart att alla 101 åringar klipper sej själva 😀😉

Här kommer bildbevis på håret :

Dessutom har hon fullt upp med att sköta sina blommor och lyssna på ljudböcker och se lite på tv och gå ut och sitta på solaltanen. Min åsikt är att hon nog minsann sysselsätter sej alldeles tillräckligt 🥰

Men nu har vi kommit överens om att sakteligen avsluta bloggen pga åldern 😀

Det har varit så roligt och spännande att höra av er då ni har kommenterat min blogg.

Kommentarer har kommit ända från Australien till och med.

Nu skulle det vara jätteroligt om ni i fortsättningen vill höra av mej att ni skickar e-mail åt mej och sekreteraren kan förmedla dem åt mej så svarar jag på dem, spännande 😀

Min e-mail adress är  greta100@gmail.com

Ha d gott /Greta

 

18.08.2023

Hej!

Nu är vi på gång igen!

Vi sitter i Holmin på sekreterarens terass och nu har vi ätit grillkorv och allt är okej ,vi har inga mygg eller fästingar här.

 Och idag har vi Monica här med oss.

Sommar slöheten har kanske drabbat mej och sekreteraren,

(Sekreteraren tar på sej största ansvaret av slöheten) och därför har vi inte gjort något blogg inlägg på länge.

Jag har fyllt 101 år och nu är det stopp 😉😉 

Sommaren har varit underbar, med många sommargäster i en jämn ström.

På Greta dagen hade vi gårds fest hemma hos mej, med en del av familjen.

Och så har jag fått träffa lilla Joel 8mån, mitt tredje barnbarns barn.

Han tränade redan på att lära sej gå. 

Förra gången lovade jag berätta lite om mitt fritids intresse, sömnad med lappteknik.

Jag sydde fem lapptäcken, ett åt alla barnbarn.

Detta täcke ville jag sy åt mitt första barnbarn Tone.

Jag tyckte det var jätteroligt att sy lapptäcken, och att få komponera ihop olika färgsättningar.

Det femte täcket gick i grönt, detta fick Vibjörn.

Jag gav bort alla mina handarbeten och kan nu konstatera att jag har ingenting kvar själv 😊

Det får vara allt för idag, vi återkommer 😀

Varma hälsningar Greta ❤️
 

Fortsättningsvis väntar vi på Vår och Sommar

Oj, nu har det gått 2 månader sedan senaste inlägg! Det har varit litet trist efter jul. Alla nära och kära for hem till sitt, kände mej ensam och väntade på nästa besöks period. Sedan var jag och fördärva ryggen lite och smärtan har gjort att det också har påverkat humöret. Men nu har jag Monica och Thomas här och senare kommer Eivor och Leif.

Nu har vi varje kväll läst en bok med Monica och Thomas som heter Strandsatta och handlar om olika kvinnoöden från Finska viken till Ishavet. Ikväll ska vi till Norge och höra kvinnoöden därifrån, det blir spännande att höra hur de hade det. Historierna är från krigstiden.

Nåja, det om det, nu ska vi försöka få ihop min berättelse till dags dato. Jag blev pensionär 1986, miste mamma 1989 och Erik 1995. Vi sörjde vår kära pappa Erik tillsammans med flickorna, vi brukar säga att det ligger många tårar i bottenhavet, eftersom telefonen gick varm varje dag (det gör den ännu idag 😊) och flickorna bodde redan då i Sverige. Det blev en helt ny tid för mej, plötsligt var jag riktigt ensam och visste inte vad min uppgift var här i livet. Då kom Helge som en räddande ängel och bjöd mej med dem in i kyrkokören och jag gjorde som han sa, började i kyrkokören och vi övade varje vecka, genom det fick jag mig ett umgänge och det var roligt att sjunga. Småningom tog jag upp syandet och gick en kurs i lapptäcks teknik och gjorde 5 stora arbeten, åt alla mina barnbarn. Det var så roligt att lägga ihop olika mönster och färger. Jag började resa en del med olika föreningar, bl a till Österrike och Venedig. Många blev även resorna till Sverige. Vi turades om med barnen att fira julafton på tre olika ställen, Umeå, Bergö och Stockholm. Vid 85-års ålder började min syn försämras och jag sålde då bort bilen och slutade köra. Ögon behandlingarna började, med injektioner i pupillen i flera intervaller, men utan resultat, och synen har sakta mak blivit sämre efter det. Det har varit mycket förargligt med mina ögon, man blir så handikappad. Ögonen är ju också orsaken till att jag nu bor på service boende sedan 5 år tillbaka. Sådär nu har jag snört ihop min historia ❤️😊 Hoppas ni är friska och krya och vi väntar fortfarande på våren, hoppas den kommer snart. Nästa gång ska jag berätta lite om olika handarbeten jag gjort. Greta ❤️

 

Nu var sekretaren fram med kameran igen och tog foto på gumman,  sekretaren är en kvicker en 😀😀 

Hej!!

Nu är vi på gång igen!

 Nytt År och nya möjligheter. 

Jul och nyår for hastigt iväg som för er alla andra.

Nu går jag och längtar efter att åter få se alla fina sommar blommar som jag fick se blomma vackert ifjol, men vi har en lång vår vinter före det.

Dagarna flyter på jag plockar i rummet och ibland går jag ut en stund med de andra boende.

Egentligen är jag rätt nöjd med tillvaron, ser framemot att Monika och Thomas snart kommer hit till Bergö igen för en tid.

Men tillbaka till gamla tider igen 😀

Jag slutade på Bergö Trixon textilfabrik då jag var 60 år och tänkte vara hemma, men det blev inte så. Eftersom jag hade körkort och bil då Ulla och Anders  skulle börja  jobba på Korsnäs handelsträdgård, så nappade jag på som chaufför och tog  också anställning där. Jag stannade i 3 säsonger där. Där var det jätte skojigt, vi planterade vackra penseer som senare kördes ut till folk och till och med till utlandet såldes blommorna.

Jag var även nyfiken på pälseri verksamheten dit nästan alla husmödrar på Bergö på den tiden for iväg, då det var dags för pälsning, så då testade jag även det en säsong i ren nyfikenhet.

Efter mycket funderande beslöt jag bli pensionär ett år för tidigt vid 64  års ålder för att få mera tid för mamma som bodde ensam. Mamma behövde hjälp med matlagning och vi turades om med syster Mirjam att sova över hos henne. Mamma bodde på vinden i hemgården och broder Jalle och Maja i samma hus på nedre våningen. Vi skötte mycket bra om henne, mosade hennes mat för hon hade svårt att svälja och tog hand om henne på bästa sätt. Bland annat minns jag hur vi tvättade hennes hår då hon satt på sängkanten, det är annat idag då vi kan bara ställa oss under duschen.

Jag var så otroligt ledsen då jag miste mamma, hon var min bästa vän och jag var så förvånad att ingen hade talat om hur svårt det var att mista sin mamma, hon var den som alltid lyssnade och hade tid. Mamma hade blivit ensam andra gången vid 50-års åldern och efter det hade hon oss  barn att lita sig till. Vi var 6 barn kvar efter att min bror Harald dog vid 23-års ålder i hjärnhinne inflammation.

Nåjaa så får det var bra för idag 🥰

Snart har vi skrivit min livs historia till dags dato och efter det ska vi fortsätta i nutid med alla glädje ämnen och bekymmer vi hittar på vägen 😀😀

I väntan på vårliga vindar hälsningar Greta 🤗

 En riktigt Trivsam Helg och Ett Gott Nytt År

Önskas eder alla 

Från Bergö Greta

Ps Tack även för alla Julhälsningar jag fått.

 Hej, nu är vi på gång igen 😃

Mina ögon har återvänt från Thailand och nu väntar vi på julen. 

Jag tycker den här hösten har varit väldigt mörk och lång. 

Men nu väntar vi på julen. 

Har jag tur kommer nästan alla i min familj hit till Bergö för att fira Jul.

 Mats och Emmelie och lilla Joel som föddes 9 november 💔 kommer naturligtvis inte, men hoppeligen kommer mina två andra barnbarns barn Ronja 7år och Turid 5 år med sina föräldrar Tone och Peter.

Jag har haft turen att varje Jul få ha mina nära och kära runt mej och till nyår har de sedan farit hem till sitt firande. Själv har jag firat nyår mestadels ensam, dukat fint och ätit gott (rester efter Jul 😅).

Jag har nu varit änka i 27 år.

Erik hade hunnit vara pensionär i knappa 20 år då det hemska hände.

Jag hade varit i Sverige en vecka och hjälpt Monika som var lite krasslig och hade lilla Johannes att sköta samtidigt som hon väntade Wibjörn.

 När jag kom hem med färjan därifrån och satt i terminalen och väntade på Erik, så kom han aldrig, trots att han i vårt sista samtal hade sagt, jag ska nog vara där i tid.

Jag väntade drygt en timme och ingen kom, terminalen tömdes, jag tog mig till personalen och bad om hjälp och ringde då min syster Mirjam, som just då hade poliserna där och de frågade efter mig.

Erik hade varit på väg efter mej, när han krockade och skadades så svårt att han senare avled på sjukhuset.

Känslan går inte att beskriva allt blev så tomt och tyst, allt kändest overkligt, vår gemensamma framtid var bortspolad. Jag kände mej så vilsen. 73 år gammal och ensam.

På kyrkogården träffade jag Helge som också mist sin fru, han bjöd in mig så vackert till församlingen och jag började i kören och fann gemenskap där.

En gång då jag var och skötte bankärenden sa bankdirektören i Molpe att jag borde börja ta mig ut bland folk, jag blev att fundera på det och småningom efter två år ensam hemma började jag smått försöka att gå ut och dansa.

Sakta mak började mitt nya liv som änka ta form.

Det blev lite sorgligt denna gång, men livet går ju upp och ner, så ock för mej 💓

Varma Jul hälsningar Greta 

 Halloj 😁

Idag skiner solen, igen en jättefin höstdag !

Så här mötte sekreteraren mej idag, rehabiliterings skötaren var här och pratade med mej.

Vi funderade lite på vad vi kan hitta på tillsammans i fortsättningen med henne, hon hette Angelika.

Nu har jag min dotter Eivor med sin man här i Bergö och igår hade vi kaffekalas 😍

Tillbaka till förr i tiden. 

Jag tog körkort i 40-års åldern.  Vi var en grupp på 7-8 personer som åkte på teori till Pörtom och vi tog sedan  körlektionerna i Vasa. Det var första gruppen från Bergö, förr hade man inte behövt körkort här för här fanns inga bilar. Men i och med färjförbindelsen kom också bilarna. Efter att jag fått körkortet köpte vi förstås en liten Hillman. Det här var en härlig frihetskänsla att få körkort och bil 😀

Vi hann bo närmare 8 år i nya huset. Då det var dags för Eivor att gå vidare i skolan fanns inget gymnasium i Petalax (det kom två år senare) och tanken på att skicka henne ensam till stan i skola kändest inte bra och hon ville absolut gå i skola.

Då tog vi beslutet att flytta hela familjen till Vasa. Det hann bli fyra olika boenden i Vasa med varierande bekvämligheter.  

Monika hade hunnit gå två år i Bergö lågstadieskola och hade sina kompisar där, det blev därför svårt för henne . Men jag lovade henne att vi flyttar tillbaka efter jul om det inte har blivit bättre. Men småningom ordnade allting upp sej och vi trivdes allihop jätte bra. Erik fick förflyttning från Norrskär till Vasa lots station så vi var hela familjen nära. Erik tog också sitt körkort den vintern, så nu var vi två chaufförer i familjen. Själv började jag först dela ut Kuriren, men det var ju helgarbete och då skulle vi ju ut till Bergö. Istället började jag på tryckeriet med adressering, man fick jobba 10 timmar i streck och lönen fick man gå efter direkt.Sedan började jag dela ut mat i samskolan ,det var färdig mat från ÖK. Jag jobbade även som föreståndare för maten i flick lyceet i tre och ett halvt år.

Året efter att Monika blev student 1974 flyttade vi hem till Bergö tillbaka. Mamma blev glad då vi kom hem igen. Monika for till Bornholm i någon form av formgivnings skola och Eivor till Åbo för att studera.

Efter en tid kom det lappar i postlådorna hemma på Bergö om en kommande textilfabrik Trixan som behövde folk. Jag började där som tillskärare och jobbade i 8 år med 13 sömmerskor vid symaskinerna.

Det får vara allt för idag, vi fortsätter när mina ögon kommer hem från Thailand till lilla jul.

Hösthälsningar från Greta på Fyren.