22.09.23

Hej!

Här kommer bilder på de två sista dagtäckena jag sydde.

 Ett åt vardera pojkarna Oskar och Mats. Det femte dagtäcket är nedpackat så det har vi ingen bild på.

 

Efter dessa arbeten blev det allt sämre och sämre med mitt handarbetande, eftersom mina ögon blev sämre. 

Småningom smög sej ålderdomen på och nu sitter jag här och gör ingenting.

Sekreterarens kommentar: 

Greta säger sej inte göra någonting, men igår då jag träffade henne var hon nyfriserad, hon hade själv tagit till saxen och klippt sitt hår, då det var så långt i nacken, det är väl självklart att alla 101 åringar klipper sej själva 😀😉

Här kommer bildbevis på håret :

Dessutom har hon fullt upp med att sköta sina blommor och lyssna på ljudböcker och se lite på tv och gå ut och sitta på solaltanen. Min åsikt är att hon nog minsann sysselsätter sej alldeles tillräckligt 🥰

Men nu har vi kommit överens om att sakteligen avsluta bloggen pga åldern 😀

Det har varit så roligt och spännande att höra av er då ni har kommenterat min blogg.

Kommentarer har kommit ända från Australien till och med.

Nu skulle det vara jätteroligt om ni i fortsättningen vill höra av mej att ni skickar e-mail åt mej och sekreteraren kan förmedla dem åt mej så svarar jag på dem, spännande 😀

Min e-mail adress är  greta100@gmail.com

Ha d gott /Greta

 

18.08.2023

Hej!

Nu är vi på gång igen!

Vi sitter i Holmin på sekreterarens terass och nu har vi ätit grillkorv och allt är okej ,vi har inga mygg eller fästingar här.

 Och idag har vi Monica här med oss.

Sommar slöheten har kanske drabbat mej och sekreteraren,

(Sekreteraren tar på sej största ansvaret av slöheten) och därför har vi inte gjort något blogg inlägg på länge.

Jag har fyllt 101 år och nu är det stopp 😉😉 

Sommaren har varit underbar, med många sommargäster i en jämn ström.

På Greta dagen hade vi gårds fest hemma hos mej, med en del av familjen.

Och så har jag fått träffa lilla Joel 8mån, mitt tredje barnbarns barn.

Han tränade redan på att lära sej gå. 

Förra gången lovade jag berätta lite om mitt fritids intresse, sömnad med lappteknik.

Jag sydde fem lapptäcken, ett åt alla barnbarn.

Detta täcke ville jag sy åt mitt första barnbarn Tone.

Jag tyckte det var jätteroligt att sy lapptäcken, och att få komponera ihop olika färgsättningar.

Det femte täcket gick i grönt, detta fick Vibjörn.

Jag gav bort alla mina handarbeten och kan nu konstatera att jag har ingenting kvar själv 😊

Det får vara allt för idag, vi återkommer 😀

Varma hälsningar Greta ❤️
 

Fortsättningsvis väntar vi på Vår och Sommar

Oj, nu har det gått 2 månader sedan senaste inlägg! Det har varit litet trist efter jul. Alla nära och kära for hem till sitt, kände mej ensam och väntade på nästa besöks period. Sedan var jag och fördärva ryggen lite och smärtan har gjort att det också har påverkat humöret. Men nu har jag Monica och Thomas här och senare kommer Eivor och Leif.

Nu har vi varje kväll läst en bok med Monica och Thomas som heter Strandsatta och handlar om olika kvinnoöden från Finska viken till Ishavet. Ikväll ska vi till Norge och höra kvinnoöden därifrån, det blir spännande att höra hur de hade det. Historierna är från krigstiden.

Nåja, det om det, nu ska vi försöka få ihop min berättelse till dags dato. Jag blev pensionär 1986, miste mamma 1989 och Erik 1995. Vi sörjde vår kära pappa Erik tillsammans med flickorna, vi brukar säga att det ligger många tårar i bottenhavet, eftersom telefonen gick varm varje dag (det gör den ännu idag 😊) och flickorna bodde redan då i Sverige. Det blev en helt ny tid för mej, plötsligt var jag riktigt ensam och visste inte vad min uppgift var här i livet. Då kom Helge som en räddande ängel och bjöd mej med dem in i kyrkokören och jag gjorde som han sa, började i kyrkokören och vi övade varje vecka, genom det fick jag mig ett umgänge och det var roligt att sjunga. Småningom tog jag upp syandet och gick en kurs i lapptäcks teknik och gjorde 5 stora arbeten, åt alla mina barnbarn. Det var så roligt att lägga ihop olika mönster och färger. Jag började resa en del med olika föreningar, bl a till Österrike och Venedig. Många blev även resorna till Sverige. Vi turades om med barnen att fira julafton på tre olika ställen, Umeå, Bergö och Stockholm. Vid 85-års ålder började min syn försämras och jag sålde då bort bilen och slutade köra. Ögon behandlingarna började, med injektioner i pupillen i flera intervaller, men utan resultat, och synen har sakta mak blivit sämre efter det. Det har varit mycket förargligt med mina ögon, man blir så handikappad. Ögonen är ju också orsaken till att jag nu bor på service boende sedan 5 år tillbaka. Sådär nu har jag snört ihop min historia ❤️😊 Hoppas ni är friska och krya och vi väntar fortfarande på våren, hoppas den kommer snart. Nästa gång ska jag berätta lite om olika handarbeten jag gjort. Greta ❤️

 

Nu var sekretaren fram med kameran igen och tog foto på gumman,  sekretaren är en kvicker en 😀😀 

Hej!!

Nu är vi på gång igen!

 Nytt År och nya möjligheter. 

Jul och nyår for hastigt iväg som för er alla andra.

Nu går jag och längtar efter att åter få se alla fina sommar blommar som jag fick se blomma vackert ifjol, men vi har en lång vår vinter före det.

Dagarna flyter på jag plockar i rummet och ibland går jag ut en stund med de andra boende.

Egentligen är jag rätt nöjd med tillvaron, ser framemot att Monika och Thomas snart kommer hit till Bergö igen för en tid.

Men tillbaka till gamla tider igen 😀

Jag slutade på Bergö Trixon textilfabrik då jag var 60 år och tänkte vara hemma, men det blev inte så. Eftersom jag hade körkort och bil då Ulla och Anders  skulle börja  jobba på Korsnäs handelsträdgård, så nappade jag på som chaufför och tog  också anställning där. Jag stannade i 3 säsonger där. Där var det jätte skojigt, vi planterade vackra penseer som senare kördes ut till folk och till och med till utlandet såldes blommorna.

Jag var även nyfiken på pälseri verksamheten dit nästan alla husmödrar på Bergö på den tiden for iväg, då det var dags för pälsning, så då testade jag även det en säsong i ren nyfikenhet.

Efter mycket funderande beslöt jag bli pensionär ett år för tidigt vid 64  års ålder för att få mera tid för mamma som bodde ensam. Mamma behövde hjälp med matlagning och vi turades om med syster Mirjam att sova över hos henne. Mamma bodde på vinden i hemgården och broder Jalle och Maja i samma hus på nedre våningen. Vi skötte mycket bra om henne, mosade hennes mat för hon hade svårt att svälja och tog hand om henne på bästa sätt. Bland annat minns jag hur vi tvättade hennes hår då hon satt på sängkanten, det är annat idag då vi kan bara ställa oss under duschen.

Jag var så otroligt ledsen då jag miste mamma, hon var min bästa vän och jag var så förvånad att ingen hade talat om hur svårt det var att mista sin mamma, hon var den som alltid lyssnade och hade tid. Mamma hade blivit ensam andra gången vid 50-års åldern och efter det hade hon oss  barn att lita sig till. Vi var 6 barn kvar efter att min bror Harald dog vid 23-års ålder i hjärnhinne inflammation.

Nåjaa så får det var bra för idag 🥰

Snart har vi skrivit min livs historia till dags dato och efter det ska vi fortsätta i nutid med alla glädje ämnen och bekymmer vi hittar på vägen 😀😀

I väntan på vårliga vindar hälsningar Greta 🤗

 En riktigt Trivsam Helg och Ett Gott Nytt År

Önskas eder alla 

Från Bergö Greta

Ps Tack även för alla Julhälsningar jag fått.

 Hej, nu är vi på gång igen 😃

Mina ögon har återvänt från Thailand och nu väntar vi på julen. 

Jag tycker den här hösten har varit väldigt mörk och lång. 

Men nu väntar vi på julen. 

Har jag tur kommer nästan alla i min familj hit till Bergö för att fira Jul.

 Mats och Emmelie och lilla Joel som föddes 9 november 💔 kommer naturligtvis inte, men hoppeligen kommer mina två andra barnbarns barn Ronja 7år och Turid 5 år med sina föräldrar Tone och Peter.

Jag har haft turen att varje Jul få ha mina nära och kära runt mej och till nyår har de sedan farit hem till sitt firande. Själv har jag firat nyår mestadels ensam, dukat fint och ätit gott (rester efter Jul 😅).

Jag har nu varit änka i 27 år.

Erik hade hunnit vara pensionär i knappa 20 år då det hemska hände.

Jag hade varit i Sverige en vecka och hjälpt Monika som var lite krasslig och hade lilla Johannes att sköta samtidigt som hon väntade Wibjörn.

 När jag kom hem med färjan därifrån och satt i terminalen och väntade på Erik, så kom han aldrig, trots att han i vårt sista samtal hade sagt, jag ska nog vara där i tid.

Jag väntade drygt en timme och ingen kom, terminalen tömdes, jag tog mig till personalen och bad om hjälp och ringde då min syster Mirjam, som just då hade poliserna där och de frågade efter mig.

Erik hade varit på väg efter mej, när han krockade och skadades så svårt att han senare avled på sjukhuset.

Känslan går inte att beskriva allt blev så tomt och tyst, allt kändest overkligt, vår gemensamma framtid var bortspolad. Jag kände mej så vilsen. 73 år gammal och ensam.

På kyrkogården träffade jag Helge som också mist sin fru, han bjöd in mig så vackert till församlingen och jag började i kören och fann gemenskap där.

En gång då jag var och skötte bankärenden sa bankdirektören i Molpe att jag borde börja ta mig ut bland folk, jag blev att fundera på det och småningom efter två år ensam hemma började jag smått försöka att gå ut och dansa.

Sakta mak började mitt nya liv som änka ta form.

Det blev lite sorgligt denna gång, men livet går ju upp och ner, så ock för mej 💓

Varma Jul hälsningar Greta 

 Halloj 😁

Idag skiner solen, igen en jättefin höstdag !

Så här mötte sekreteraren mej idag, rehabiliterings skötaren var här och pratade med mej.

Vi funderade lite på vad vi kan hitta på tillsammans i fortsättningen med henne, hon hette Angelika.

Nu har jag min dotter Eivor med sin man här i Bergö och igår hade vi kaffekalas 😍

Tillbaka till förr i tiden. 

Jag tog körkort i 40-års åldern.  Vi var en grupp på 7-8 personer som åkte på teori till Pörtom och vi tog sedan  körlektionerna i Vasa. Det var första gruppen från Bergö, förr hade man inte behövt körkort här för här fanns inga bilar. Men i och med färjförbindelsen kom också bilarna. Efter att jag fått körkortet köpte vi förstås en liten Hillman. Det här var en härlig frihetskänsla att få körkort och bil 😀

Vi hann bo närmare 8 år i nya huset. Då det var dags för Eivor att gå vidare i skolan fanns inget gymnasium i Petalax (det kom två år senare) och tanken på att skicka henne ensam till stan i skola kändest inte bra och hon ville absolut gå i skola.

Då tog vi beslutet att flytta hela familjen till Vasa. Det hann bli fyra olika boenden i Vasa med varierande bekvämligheter.  

Monika hade hunnit gå två år i Bergö lågstadieskola och hade sina kompisar där, det blev därför svårt för henne . Men jag lovade henne att vi flyttar tillbaka efter jul om det inte har blivit bättre. Men småningom ordnade allting upp sej och vi trivdes allihop jätte bra. Erik fick förflyttning från Norrskär till Vasa lots station så vi var hela familjen nära. Erik tog också sitt körkort den vintern, så nu var vi två chaufförer i familjen. Själv började jag först dela ut Kuriren, men det var ju helgarbete och då skulle vi ju ut till Bergö. Istället började jag på tryckeriet med adressering, man fick jobba 10 timmar i streck och lönen fick man gå efter direkt.Sedan började jag dela ut mat i samskolan ,det var färdig mat från ÖK. Jag jobbade även som föreståndare för maten i flick lyceet i tre och ett halvt år.

Året efter att Monika blev student 1974 flyttade vi hem till Bergö tillbaka. Mamma blev glad då vi kom hem igen. Monika for till Bornholm i någon form av formgivnings skola och Eivor till Åbo för att studera.

Efter en tid kom det lappar i postlådorna hemma på Bergö om en kommande textilfabrik Trixan som behövde folk. Jag började där som tillskärare och jobbade i 8 år med 13 sömmerskor vid symaskinerna.

Det får vara allt för idag, vi fortsätter när mina ögon kommer hem från Thailand till lilla jul.

Hösthälsningar från Greta på Fyren.

 Idag är det en solig höstdag

Vi bestämde oss med sekreteraren att vi går ut och vandrar i det vackra höstvädret samtidigt som vi går tillbaka till tider som varit.

 

Året efter att vi gift oss blev pappa sjuk , pappa Olof var då 52 år, han hade en tumör på hjärnan.

Det var menföre och man blev tvungen att dra pappa i en eka ända till Molpe och sedan vidare till Vasa och därifrån med tåg till Helsingfors för operation.

Jag var med pappa i Helsingfors flera veckor, han blev opererad men klarade inte operationen,

utan kom död hem. Det var en tung tid, jag var ensam med honom i en främmande stad och sedan hans död och all sorg efteråt.

Men, vi fortsätter från vinden hos mamma, vinden som smånigom blev för liten när familjen utökades med Monika.

I början av graviditeten då jag väntade Monika  blev jag sjuk och föll ihop, det var tidig vår och menföre så jag var tvungen att vänta flera veckor för att slippa till doktorn.

Det visade sej vara vatten i lungsäcken och tuberkulöst så jag hamnade till sanatoriet i Jakobstad och var där ca 2 månader. Under tiden tog mamma hand om Eivor.

Strax före Monikas två-årsdag hamnade jag till sanatoriet igen för flera månader, under tiden tog mamma hand om Eivor som började i skolan och min fantastiska väninna Göta tog hand om Monika tills Erik kom hem till julen, då sjöfarten stannade för vintern.

Efter två år igen till hösten blev jag sjuk tredje gången och hamnade till Helsingfors på en stor operation där man tog bort en bit av vänstra lungan. Efter den operationen blev jag frisk och har knappt varit förkyld sedan dess.

Under denna tid började vi även bygga vårt hus i Perisgrund, in fick vi flytta februari 1958.

Det får vara allt för idag, nu ska vi fortsätta njuta av det vackra vädret.

Kanske vi hörs igen 😉

 Oj oj !

Få se om vi får ihop någon blogg idag. Sekreteraren är höst trött och jag är på dåligt humör och känns som jag skulle bara vilja boxas. 

Men vad gör man då,  då allt känns skräp,  jo tar sej i nacken och försöker göra något åt saken, nacken som är sjuk från förr 😣...!

Men kanske vi tar och drömmer oss så långt tillbaka som till min ungdomstid 😮

Då jag var 17 år började jag sy kläder, klänningar med hjälp av mamma. Efter en tid började jag sy på beställning, bland annat tre brudklänningar sydde jag. Jag bodde hemma tills jag va 21 år det var då jag flyttade till Helsingfors, jag sökte jobb på arbetsförmedlingen, och fick jobb på Eira sjukhuset, där jobbade jag ca 1år.

 Efter det for jag till Kronoby folkhögskola vintern 1944/1945. I Kronoby var Signe Strömborg rektor, det var sista året hon var i tjänst, hon var en sträng rektor som inte tolererade danser och kortspel mm. Men vi tog oss faktiskt ut på tjyvens via fönstret och for på dans ibland 😅.

 Det är bland annat i folkhögskolan jag lärde mej att inte sträcka sej över bordet efter mat utan man passar maten vidare medsols och sträcker man sej över någon annans tallrik ber man om ursäkt. I Kronoby vävde jag bland annat ett täcke som jag ännu har kvar. Vi lärde oss även att färga garn och andra hushålls sysslor, men vävningen var viktigaste. Pappa var av den åsikten att alla vi tre flickor skulle gå i folkhögskola.

Efter folkhögskolan bodde jag en tid på Bergö för att sedan börja jobba i Vasa. 

Min första arbetsdag i Vasa tog min väninna med mej till sin egen arbetsplats vid  skofabriken , där konstaterade arbets ledaren att jag kunde sy skor och fick jobbet, men jag sa upp mej följande dag 😉, jag ville inte sy skor.

 Jag for istället till en sömmerska som sydde klänningar åt societeten, men efter en tid bytte jag till ett ställe där man sydde en klänning per dag, vilken skillnad från fina festklänningar till vardags klänningar men jag tyckte om det senare arbetet för det gick undan.

Men sedan tog syandet slut när Erik min blivande man kom med in i bilden och vi förlovade oss, då var jag 25 år och jag flyttade hem till mamma och Erik började jobba på Norrskär efter sitt tidigare arbete i hamnen.

Efter ett års förlovning , gifte vi oss Midsommaren 1948 och jag började följa med till Norrskär med Erik. An efter krävde Eriks jobb vidareutbildning och Erik var tvungen att fara till Åland i navigations skola. Utbildningen till lots krävde en viss tids sjöpraktik utomlands. Under denna praktiktid föddes Eivor. 

Min syster Mirjam och jag bodde hemma hos mamma första åren efter giftermålet eftersom båda hade vi våra män på sjön. Senare lagade Erik och jag iordning vinden hos mamma och bodde där första åren. Där fanns varken vatten eller slask, allt skulle bäras in och upp och ner och ut 😊

 Nu är jag på mycket bättre humör då jag har fått upp ångan och drömt mej tillbaka.

 Men nu säger jag hej och Godnatt så fortsätter vi en annan gång.

Ha det gott !

Greta

 Hej på er !

Vi går mot mörkare tider och nu är det väl dags att skriva lite i bloggen 😃

Det har varit en härlig sommar med vackert väder och flera små utflykter.

Vi var till Korsnäs med Eivor och Leif, till Gruvtrollet och blev guidade av Göran, som berättade om gruvdriften och olika stenarter, det var mycket intressant. Vi var även flera gånger hem till hemgården som Eivor och Leif besitter, fina kvällar som kunde dra ut ända till klockan 21 innan jag kom mej hem.

 Monika lämnade på Bergö i flera veckor och kom och träffade mej ofta och jag va till henne och beundrade hennes odlingar. Jag kunde sitta på trappan och njuta av trädgården medan Monika kokade och passade upp mej. Bland annat en gång kommer jag ihåg med värme, tanken var att vi skulle ha farit till Mölle på mat, men föredrog att lämna hemma och Monika stekte färska abborfileer som vi åt med fina grönsaker som Monika själv odlat, så himla gott 🥰.

Och jag är så glad över att ha fått se det fina hebret som Tomas har fixat med sådan härlig snickarglädje, fylld med minnes saker och fina detaljer.

På sommaren kom även Vibjörn och Johannes med sin nyinköpta segelbåt slupen Susanna från Stockholm, tuffa pojkar!  Jag gick tillsammans med pojkarna ner till stranden för att få se den fina båten på nära håll.  Det är en 12m lång (tror jag 😂)  tvåmastad segelbåt. Det är ett härligt minne för mej och tänk att jag orkade gå ända ner till stranden från Monika utan rollator 😃!

I slutet av sommaren blev jag oförhappandes bjuden på utfärd med min sekreterare Katarina till Solf  och hälsade på en ung familj med en liten Milla på 8 månader. Det var roligt att komma och se hur en ung familj bor nuförtiden med färgsättningar och kök som ser helt annorlunda ut idag jämfört med på min tid. Det var trevligt att se Stundars området med alla dit flyttade byggnader. Jag kände igen flera bekanta gamla gårdar i Solf, tyvärr hann vi inte till kyrkogården där min syster Fanny finns, Katarina säger nästa gång far vi dit. På hemvägen for vi till Mölle på pizza, där sammanstrålade vi med Katarinas vän Timo, vi kunde sitta där ute på terassen och äta. 

Här en bild från vårt besök i Solf 

Nu har vi besök av Corona på boendet som begränsar vår rörlighet. Då är jag tacksam över min telefon som ger lindring åt ensamheten. Så gott folk hör av er, jag blir så glad.💔

Varma Hälsningar Greta 

Så här har vi suttit ikväll 😂

Piano spel

Gretas barnbarn Mats på piano

Tulpanvisa

Filmklipp från min födelsedag

Här uppträder mina barnbarn och barnbarnsbarn

Vänner ur min forna sångkör sjunger

 

 Trevlig midsommar till er, hoppas ni lyckas få kransarna till midsommarstången bundna och har det mycket trevligt tillsammans under helgen.

Själv minns jag speciellt en midsommar  då vi först va till skogs och plockade blommor och blader  till midsommarstången och björkar till trappan. Hela familjen var med plus Gun-Lis och Henrik från Sundom som var på besäk ,Gun-Lis hade folkdräkt på och vi dansade runt midsommarstången och hade det skojigt vuxna och barn tillsammans.

Själv kommer jag att fara med döttrarna till villan och grilla korv och hoppeligen får vi alla njuta av vackert väder i midsommarhelgen.

Ha det gott allihopa 

Hälsningar Greta

 Här sitter jag i telefon med min väninna Doris .

Doris är ca 15 år yngre än mej, men vi har mycket att prata om eftersom vi båda har problem med synen och vi är båda uppväxta på Bergö .

Då jag föddes var jag femte i ordningen, i familjen fanns två pojkar och två flickor från tidigare.

Min far har jag aldrig sett för han drunknade under en storm på havet hösten 1921, och jag föddes på våren 1922.

Min far och hans kompanjon hade nyligen tagit lån och köpt båten.

Där stod nu min mamma med fem barn och ett lån på en båt som låg på havsbotten.

På den tiden fanns inga försäkringar, inga bidrag, ingen social hjälp över huvud taget.

Mamma blev tvungen att auktionera ut all hennes egendom.

Ett barnlöst par som var goda vänner till familjen hjälpte mamma och tog ett av barnen till sitt eget, samma par var också mina gudföräldrar.

MEN efter all bedrövelse mamma hade gått  igenom kom solen fram igen, genom min nya pappa Olof.

Efter tre år gifte de sej och jag bär mammas vigsel ring idag som ett minne från den dagen.

Han kom till en familj som hade färdigt fem barn, beundransvärt ! Det måste vara äkta kärlek.😍😍

Min pappa Olof var i statens tjänst och därmed hade vi månatlig lön och framtiden tryggad.

Somrarna tillbringade vi alltid på Rönnskär där Pappa jobbade. Underbara somrar , där jobbade sju lotsar med familjer. Vi barn hade roliga somrar springande på berghällorna lekande och badande.

Examensdagarna minns jag bäst då pappa kom och hämtade oss ,då skulle kon i båten och fem hönor , ibland också en Gris. Dessutom alla sängkläder och kläder i övrigt. Allt i en 24 fots öppen wickströms motorbåt, resan ut till Rönnskär tog 2,5 timme över öppet vatten , ibland i stora vågor, stackars ko...😮 

Där stannade vi tills skolan började på nytt. Vi var bara hemma för proviantering och höbergningen åt korna och fåren.

På vintrarna sprang vi över åkrarna till skolan och hem på lunch då mamma hade kokat och sedan tillbaka till skolan i snabba ryck.

Under dessa första 10 år i mitt liv fick jag även två bröder till som vi flickor tog hand om och klädde på dem framför öppna spisen ,då mamma gick till föuse på morgnarna. Dåförtiden hade pojkarna livstycken med knappar där bak och strumpeband som höll upp strumporna.

Jag har inget minne av att vi syskon skulle ha bråkat utan vi hjälptes alla åt med hushålls sysslorna.

Jag minns att jag hade som vana att fråga om vi skulle ha smör på bordet. Smör lades oftast på bordet när det var bland annat fadders mat, inte på grund av att vi inte hade smör, men man skulle inte frossa i sådant dagligen.

Faddersmat var klippta saltströmmingar och potatis med mjölksås.

 Potatisen kokas tillsammans med klippta saltströmmingar ca 20 min och vitsåsen serveras till, där hörni fick ni ett recept till helgens frosseri 😁😉

Detta är vad jag i stora drag minns bäst från mina första tio år.

Ha en trevlig fortsättning på försommaren

Hälsningar från

100-åringen på Bergö 😘

 Hej!

Jag har haft mycket besök senaste veckan, efterdyningar från födelsedagen.

Jag har flera blombuketter att sköta om och haft många trevliga besök.

Återkommer småningom med lite berättelser från gamla tider .

Varma vår hälsningar Greta 

Min 100 års fest

 Festen hölls i församlingshemmet.

 Med ca 60 gäster, tack till alla som kom !

 Ingen Gäst  ?  Ingen Fest !! 

Vilken strålande dag full av oväntade överraskningar  , allra roligaste var att se/höra alla mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn samlade på en gång 🥰

Mats höll ett tal med vackra ord till mej.

 Alla mina nära och kära sjöng Tulpanvisan för mej, till dragspels musik av Leif och Johannes på kontrabas.

Jag med mina kära döttrar Monika och Eivor

Här är jag med mitt barnbarn Vibjörn

Här hälsar Monika gästerna välkomna och utbringar en skål med fyrfaldigt leve till mej, och senare berättade Eivor lite om mitt liv och leverne.

Programmet innehöll tal och musik.
Solosång av Tone med Johannes på kontrabas och Vibjörn på gitarr.
Även en  del av sångkören på Bergö sjöng för mej( där deltog jag tills jag var åttio år ,på den tiden var vi från tre generationer i kören)
Mats spelade vacker musik på flygel.

Det var i stora drag vad som hände den dagen.

Efteråt på kvällen for vi och firade Tone som fyllde 35 år.

På lördag hade vi en kaffestund med mina vänner på boendet.

Senare på lördagen var vi hem till mitt hem och öppnade blommor och presenter (tack än en gång)

På söndag hade jag besök av alla avresenärer.

På måndag hade jag besök av min systerdotter.

På tisdag var syföreningen här och samma dag  for Eivor och Leif  med Oskar och Sofia hem till Sverige.

 På onsdag var Monika hit, hon är enda som nu lämnat kvar efter ståhejet.

På torsdag var jag ute en sväng och satt på solaltan en stund.

På fredag vandrade vi till gravarna med Monika.

På lördag hade jag besök av sundom borna Doris &co.

Idag känner jag mig mycket trött och eländig. 

Hmm undrar varför ???( Katarinas kommentar 😂😂)

Väntar med spänning på kommande År 😍

Ha en fortsatt fin helg !

 Hälsningar Greta 😍😘 

 Tack för en fin dag igår 💓

Återkommer med bilder i nästa vecka 👍

Länkar till intervjun hittas nu i inlägget från 9 maj.

Gretas barnbarn

 IDAG

Jag tycker jag har firat min födelsedag redan och det är  imoron först som jag fyller år , många påminnelser om vad som komma skall 😬

Mina barnbarn Johannes och Vibjörn har kommit från Sverige och berättat om sina liv, om båtskola, båtköp och kurser, så intressant att lyssna och ta del i deras liv 💓

Alla i matsalen sjöng tillsammans med mina barnbarn och vi hade det jätte trevligt😀

På moron lyssnade jag på firarsvängen som vanligt och idag fick jag 4 lyckönskningar, från Fyrgården,  mina barn med familjer, Silver Anna-Lisa och fjärde hälsningen kom från Gunnel och Bo 💓

Enda jag tycker är jobbigt med 100 års dagen som går av stapeln i församlingshemmet kl 14-16 imorgon  är att det ställer till med så mycket ståhej för mina barn.

 

Intervju med radio Vega

 Idag är det spännande för jag har väntat på att bli intervjuad av en person jag aldrig mött tidigare,nämligen Jessica Morney från radio Vega. Programmet sänds förmodligen på min födelsedag på fredagen. Men då är jag upptagen 😉 så jag får  lyssna på intervjun senare på Arenan.

Dagen blev underbar med mycket skratt och en massa prat.

Jag litar på att Jessica korrigerar det som blev tokigt sagt 😅

Radio programmet kan höras till 13 juni härifrån: länken till radio Vega (börjar i 39.nde minuten).

Intervjun hittas också på webben.